«Det er ingen ærlighet i bortforklaringer som at ‘vi var naive’ eller ‘vi så det ikke komme’. Signalene om hva som skulle komme har vært tilstede lenge og vært tilgjengelige for hvem som helst. «
Det handler om svensk innvandringspolitikk og svenske politikere. I et gjesteinnlegg i Gøteborgsposten i dag tar Thomas Gür et oppgjør med den tafattheten som råder i svensk politikk, der kommunenes økonomi rakner etter tur på grunn av befolkningsveksten som kommer av flyktning- og innvandringspolitikken det siste tiåret.
Kostnadsfordelingen går ut på at staten betaler for asylsøkere under søkeprosessen, men når den asylsøkende har fått oppholdstillatelse flyttes kostnadene over på de kommunale mottakene. Staten betaler etableringserstattning for den enkelte innvandrer i to år, mens det forutsettes at personen søker å forsørge seg selv. Hvis ikke innvandreren er selvforsørgende etter denne perioden må det søkes om forsørgelsesstøtte (sosialbidrag). Nivået på dette bestemmes av staten og betales av kommunen, forteller Gür.
– Och då vet vi också följande, att till för några år sedan tog det sju år innan ens hälften av en årskull av kommunmottagna flyktingar hade förvärvsarbete. Och då är förvärvsarbete dessutom definierat som att man har en inkomst (eller sjukersättning) som överstiger 1 timmes ersättning i veckan. Numera skryter regeringen om att denna mediantid (för de som blev kommunmottagna 2013 och 2014) pressats ned till fem år.
Alltså, även om hälften av alla kommunmottagna var fullt självförsörjande efter till och med så kort tid som fem år, så belastar majoriteten av dem kommunens ekonomi för mycket lång tid framåt. Den stora kostnadsposten för kommunerna blir givetvis alla nya invånare, inte minst anhöriginvandring där över 95 procent är undantagna från försörjningskravet, som ska ha kommunal service utan att de genererar motsvarande skatteintäkter.
Det er et høyt spill med kommunenes økonomi, understreker han. Kommunene påtvinges en mengde innbyggere som ikke er selvforsørgende, og de påfølgende kostnadene må de dekke selv. Han anklager politikere fra de fleste partier for å ha sett det komme, og med vilje ha sett en annen vei.
På lykke og fromme
Svensk innvandringspolitikk bør stå som et eksempel på hvor galt det kan gå når viljen overstiger evnen. I sin iver etter å bli best i klassen på flyktningpolitikk, integrering og humanisme har nærmest samtlige svenske politikere lukket øynene for at problemene som kan følge, især økonomisk. Men isteden for å ligge i forkant og se hvilke problemer som kan oppstå, sto svenske politikere både på statlig og kommunalt nivå hverandres tær i iver etter å bevise at det var masse å tjene på svensk innvandringspolitikk. Ja, men kunne sågar tjene seg rike på det. Noen økonomisk konsekvensutredninger ble riktignok laget, men de var mildt sagt forbløffende. Sandviken-rapporten var en av dem.
Hele 500 millioner kroner mente Sandviken kommune at de ville kunne drive inn i året pga innvandring til kommunen, ifølge en rapport utgitt i 2014, omtalt i Expressen samme år.
– Eftersom vi har jobbat en hel del med integration och flyktingmottagning har vi sedan länge haft klart för oss att över tid blir majoriteten av de som flyttar till Sandviken förvärvsarbetande. Nu fick vi siffror på det, säger Leif Jansson, chef för arbetsmarknads- och trafikförvaltningen, till tidningen.
Den famøse rapporten ble bestilt av Sandviken kommune etter diskusjoner om hvorvidt innvandringen innebar kostnader eller inntekter. Så de landet altså på inntekter, og ikke av den mest beskjedne sorten heller.
Gjenstridig.no har tidligere skrevet om den økonomiske raseringen av svenske kommuner, og om Sandviken-rapporten.
I dag er det få som vil vedkjenne seg rapporten, og det er ikke så rart. År 2017 innfant seg, og med det fasit: Sandviken lå på andreplass over svenske kommuner som gikk med solid underskudd, med minus 52 millioner svenske kroner. Nesten halvparten (48,8 prosent) av kommunens asylinnvandrere var da arbeidsledige, og det var selvfølgelig svært merkbart på budsjettene.
Og det har ikke gått noe bedre siden da. I år regner kommunen med et budsjettunderskudd på hele 67 millioner, som er det fjerde største underskuddet i landet. Innbyggerne i Sandviken betaler i dag høyere kommuneskatt enn resten av landet, og kommunestyret utelukker ikke øvrige skatteforhøyelser.
Svensk innvandringspolitikk har på mange måter vært basert på ren ønsketenkning. Malen er laget av tro, håp og kjærlighet og har mildt sagt vært kortsiktig. Hvordan Sverige skal klare å rydde opp i dette, samtidig som de skal overholde sine forpliktelser overfor sine innbyggere, både gamle og nye, det gjenstår å se.