Kriminaliteten i Sverige øker og blir stadig råere. Rikspolitisjef Anders Thornberg mener den svenske befolkningen bare må venne seg til det eskalerende voldsnivået, som han mener vil vedvare i minst fem til ti år fremover.
Skyteepisoder, bombeeksplosjoner og bilbranner har blitt en del av hverdagen i Sverige, og i landets 60 innvandrertette, såkalte «utsatte områder» og «særskilt utsatte områder» mener noen av innbyggerne at det er fordelaktig med krigserfaring hvis man skal leve der som lovlydig borger. På den andre siden står tafatte politikere, kriminologer og journalister – som selvfølgelig ikke bor i disse områdene – med bortforklaringer som lyder stadig hulere, for ikke å si totalt virkelighetsfremmede. De hevder sågar, i likhet med norske Dagsavisen, at kriminaliteten går ned og at Sverige aldri har vært tryggere.
Det har fått den prisbelønte forfatteren Björn Ranelid til å gå i taket: – Sverige befinner seg i krig, og det er politikerne som bærer ansvaret, glefser han i en artikkel i Expressen. Ranelid påpeker også det de fleste andre utenfor den innvandringsliberale, politisk korrekte boblen ser: det Sverige står overfor er ikke gradsskiller av en kriminalitet som fantes i Sverige fra før, det handler om en ny type kriminalitet.
– Fra 1955 til 1985 ble det antageligvis ikke antent en eneste bil i Malmö, Göteborg, Stockholm eller Lund. Så når en kvinnelig sosiolog ved Malmö universitet forklarer forbrytelsene med at de unge er frustrert, forbannet og på villstrå, så snakker hun tullprat og dumheter. Hun gjentar en remse som kunne ha vært sagt av en papegøye, konstaterer Ranelid.
Vi ser for øvrig konturene av det samme her, hvor bilbranner begynner å ta seg opp. Det er grunn til å minne om at utviklingen i Sverige ikke har skjedd over natten eller kom fra det blå; den startet i det små et sted.
Ranelid, som har fått en rekke prestisjetunge priser for sitt forfatterskap, har selv vokst opp i trange økonomiske kår i en liten leilighet i bydelen Ellstorp i Malmö og påpeker at dagens unge ikke mangler noen verdens ting:
Ingen av dessa brottslingar svälter eller saknar tillgång till rent vatten. De har tak över huvudet och de har erbjudits kostnadsfri skolgång i nio eller tolv år. De bor inte i några fallfärdiga hus. Samtliga dessa vettvillingar har haft en högre materiell standard i sina hem än flera tusen av barnen och ungdomarna som växte upp på Ellstorp i Malmö där jag bodde med mina föräldrar och två syskon på fyrtiosju kvadratmeter i två små rum och kök från 1949 till 1966.
Vi var rika på kärlek i vår familj och min bror och jag lärde oss att respektera andra människor och sköta oss i skolan och vara flitiga.
Dette kalles «oppdragelse», skriver Ranelid, og det mangler for tusenvis av jenter og gutter i dagens Sverige. – Det handler ikke om penger eller hvor man er født her i verden. Det har ingenting med politikk eller ideologi å gjøre. Det handler om etikk, moral og relasjoner mellom mennesker, konstaterer han:
Alla lösenord på mobiltelefoner, i bankärenden och på datorer är en följd av att brottslingar utnyttjar alla möjligheter att förskingra pengar och genomföra bedrägerier. Det är ett krig mot kriminalitet. Under det första kvartalet i år har det skett sjuttiofem sprängningar på allmän plats i Sverige. Tusentals män har tillgång till vapen av olika slag.
Ynglingar mördas och avrättas inför vittnen som råkar vara nära till dåden i stunden. Det är krig och ingenting annat. Hundratals anhöriga, vänner och bekanta drabbas av dödsfallen inom och utom deras familjer. Hämnd och vendettor är en del av kriget. De berörda slår till var och när som helst.
Begreppet heder har fått en pervers och sjuk innebörd de senaste tjugofem åren i Sverige. Ordet heder skall inte betyda fysiskt våld, tvång, hämnd eller skillnad mellan könen. En kvinna som mördas i sken av begreppet heder inom en familj är en tragedi för alla människor som bor och lever i Sverige, eftersom små barn hör, ser och minns inför framtiden.
Han gjør oppmerksom på at hans barndomsvenner i Malmö hadde langt større årsaker til å føle seg frustrert, forbannet og tilsidesatt enn nåtidens unge. De vokste opp i en tid med dårlig økonomi og trangboddhet, men ingen av dem brant biler, ranet gamle mennesker eller bar våpen.
Det er politikerne i Sverige som har skapt selvoppfyllende profetier når de snakker og skriver om særskilt uheldige og utsatte boligområder i Sverige. I de utsatte områdene mangler de unge ingen ting: De har rett på skolegang, de har rent vann i springen, toaletter, dusjer, badekar, elektriske komfyrer, kjøleskap og tilgang til vaskemaskin. Generasjonene før dem levde langt mer spartansk:
Jag känner flera hundra individer som kämpade i skolan och utbildade sig, trots att de och deras familjer levde under knappa förhållanden. Sverige är i behov av en andlig revolution i etik, moral och uppfostran av barn.
Lärarna i skolan måste respekteras av eleverna. Det måste råda lugn och ro i klassrummen. Äldre människor skall vistas inom och utom sina hem i trygghet. Rånare och våldsmän skall dömas och sättas i fängelse. Där kan de studera, lära sig att tala och skriva svenska fem dagar i veckan, om behov finns, och träna fysiken utan tyngder av järn. De bör beredas möjlighet att lära sig ett yrke, olika hantverk och praktik inom teknik, sjukvård och trädgårdsskötsel.
Ranelid viser til den besinningsløse volden og angrepene på sakesløse sivile, som skjer helt uprovosert og bare «for moro»: I februar 2017 skjøt og drepte en 15 år gammel gutt en vaktmester som bare var ute og måkte snø i Malmö. Ugjerningen hadde ingen forutgående årsak. I Lund samme år, moret fire unge menn i bil seg med å slepe fotgjengere etter seg i bil. De spurte om veien, og de ni personene som var snille nok til å gå bort til bilen for å hjelpe, fikk armen låst i vinduet og ble slept bortover veien.
Politiker i Sverige skall genom lagar och olika beslut i praktisk handling se till så att alla rånare, mördare, dråpare, våldtäktsmän, terrorister och pedofiler döms och placeras i fängelser. Inga pistoler och automatvapen skall få finnas hos brottslingar. All knarkhandel skall bekämpas.
Om inte politikerna ombesörjer att det finns tillräckligt många poliser och rättsliga möjligheter att frihetsberöva de skyldiga, så är de ansvariga för att det råder krig mellan de laglydiga och brottslingarna i Sverige.
Utländska stöldligor härjar i Sydsverige och de stjäl böndernas maskiner och dyrbara verktyg. Polisen har inte tid och resurser att söka efter tjuvarna. Det är tragiskt och oförlåtligt.
– Det pågår en lavskala-krig som berører alle mennesker som bor og lever i Sverige. Forrådet av bortforklaringer er tomt, avslutter Björn Ranelid.
Likte du det du leste, eller mener at det er viktig at noen forsøker å sette ord på vanskelige problemstillinger og at det trengs uavhengige alternativer til de etablerte mediene? Støtt gjerne Gjenstridig.no ved å like og dele artikkelen, eller ved å støtte enkvinnesdriften på Vipps 918 18 142 eller Paypal.